Hmmm…

Jag har hittat några jobb som verkar roliga, och även om det inte är arkeologjobb så vet alla arkeologer att man måste äta under vintermånaderna också. Ett problem är att dessa roliga jobb vill gärna att man bifogar foto till sin ansökan. Jag gick igenom alla mina foton på datorn igår, och har kommit fram till följande:

• Jag har inte särskilt mycket kort på mig själv.
• De kort jag har på mig själv där jag varken gör en konstig min, eller har konstiga kläder på mig, eller har klätt och sminkat upp mig för en maskerad/temafest, eller är mitt uppe i något underligt hantverksprojekt eller experiment är ännu färre (faktiskt obefintliga).
• Jag är verkligen inte fotogenisk.
• Jag har haft ett helt fantastiskt liv hittills!
• Jag är sjukt tacksam över alla fantastiska människor jag har träffat.

Idag har jag fotat mig själv med hjälp av fördröjningsknappen på kameran. Av 38 bilder tror jag att jag kan använda en. Det kanske hade varit fler ifall hälften inte blivit alldeles för suddiga. Nu är jag vrålless på att bli fotograferad. Alltså tror jag inte att det kommer att finnas särskilt många kort på mig själv i framtiden heller…

Men kanske är det lättare att känna att man får kontakt med en person man kan se i ögonen?

Fläng, fläng, fläng (sova, sova, sova)

Jag trodde att det här med att bli bofast, det skulle innebära att man faktiskt stannade på ett ställe. Än så länge vet jag inte riktigt hur väl det stämmer.

När september kom så insåg jag att jag hade planerat in hela månaden med att fara runt som en skottspole mellan landsdelar och komma tillbaka för jobbpass. Nu senast var jag i Uppsala på kursintro (vilket var jättekul) och i Stockholm och hängde med trevligt folk (vilket också var jättekul) så det är ju trevligt flängande! Men jag tänkte att oktober kanske blir annorlunda. Lite mindre fläng och lite mer sova. Ehm. Har nu planerat in hela oktober i princip, och ändå inte lyckats ta med allt jag skulle kunna och vilja göra. Funderar på om jag måste för mitt eget vilobehov planera in två slappa lediga dagar i rad. Hur gick det här till? Återigen kommer jag att leva som en skottspole. Och återigen är det roliga saker. Och så kommer jag på andra saker att göra och fler människor att besöka ”när jag ändå är i trakterna”. Det här med att vara bofast innebär betydligt mer resande än jag förväntat mig. Jag kanske gör det på fel sätt, rent utav?

Mer om mina kurser och de roliga saker jag numera kan räkna som ”att plugga” kommer i ett senare inlägg. Som avslut till detta inlägg kommer en bild från helgens (fast egentligen måndagens) flängande.

Aifurs mest fotade plats?

Ett snabbt besök på en hantverkskväll på en vikingabar. Värre kan man ju ha det.

En bättre dag

Igår var en sån där hemsk dag då ingenting egentligen gick som det skulle. Men idag har det gått desto bättre, även om dagen knappt har gått halvvägs ännu. Jag håller på att boka in möten för att förhoppningsvis ha lite jobb i höst, och jag har sovit gott, läst ut en bra och tjock bok (fast det gjorde jag ju iofs igår natt…) och fortsätter på min stickade tröja. Det har gått ännu mer framåt sen jag tog den här bilden, så jag hoppas att den blir klar snart!

Stashbustingtröjan

Som ni kan se så fortsätter jag traditionen med olikfärgade gem som stickmarkörer. De fungerar faktiskt väldigt bra! De lila vid oket symboliserar varvstart/varvslut och de vita-röda-gröna (hade slut på röda gem halvvägs igenom varvet…) symboliserar var mönsterdiagrammet börjar om.

Det där med stashbusting är en bra grej. Jag har dock fortfarande sjuka mängder garn kvar.

Från UFO till FO

Tvåändsstickade vantar på tork

Nu, eftersom jag varit så duktig och slutfört detta, kan jag börja på min stickade tröja! Har kommit in i ett hantverksil, men imorgon, om vädret tillåter, tar jag med mig kameran ut igen. Och nu finns även De tre musketörerna upplagda på svtplay i 25 dagar till!

And the work on the first (or second, counting the bonus one) challenge of HSF continues while watching The Three Musketeers glamrock musical edition. Something that makes me think I should have chosen 1613 instead of 1313… Stay tuned for the posts in English!

Från UFO till FO

Mössa, sockar och handledsvärmare

Jag har gått igenom en av de två flyttkartonger jag hittat med mina hantverksprojekt här i Orsa. Den kartongen hade ett klart garntema, som ni kanske listat ut av bilden. Hittade ett blått garn som blev bra kantning på sockorna jag påbörjade i somras och mössan jag påbörjade senaste Bäckedalbesöket. Sen hittade jag också ett par påbörjade handledsvärmare, och eftersom jag också hittade garnerna som behövdes till dem gjorde jag klart dem under en hantverks-filmkväll i måndags.

Ett förtydligande är nog på sin plats: I detta sammanhang betyder UFO UnFinished Object, inte Unidentified Flying Object. FO blir då givetvis Finished Object.

Tiden springer men kommer aldrig fram till dörren

För en månad sedan skickade jag in uppsatsen.

För tio år sedan började jag färden mot Australien (via ett övernattningsstopp i Stockholm, och, som det skulle visa sig, ett ofrivilligt stopp i Paris, så det tog ju några dagar att ta sig dit…).

Idag har jag diskat, handlat mat, och skickat in en jobbansökan. Så slutsatsen är väl att jag är på väg mot ett normalt liv?

Planering

Egentligen skulle det kanske ha kommit upp några till promenadbilder här, eller något liknande. Den här veckan har jag dock inte varit ute på särskilt mycket promenader. Istället ägnar jag tiden åt att försöka planera inför framtiden och resten av livet. Mest angående jobb. Vissa käppar i hjulet sätts av att jag idag känner mig lite smått krasslig, så jag får sikta in mig på mental planering istället för aktiv planering.

Den mentala planeringen skiftar just nu mellan olika best-case vs. worst-case scenarios. Den aktiva planeringen sysslade jag med under resten av veckan men har inte riktigt fått någon feedback på detta ännu. Så mellan hopp och förtvivlan finner ni mig just nu. Men mest med hopp. Det vore ju underligt i annat fall.

Dagens i-landsproblem

Det finns så mycket saker och resor jag vill göra, så många events att åka på och så mycket trevligheter den kommande hösten.

……..Om det inte vore för den förbaskade uppsatsen. Skit också.

Murphys lag

Idag är den andra dagen på min tredagarshelg, som dessutom infaller under vanliga människors helg. Idag är också den andra dagen av fint väder ute. Och den andra dagen av att vara sjuk. Mer bevis på att Murphys lag existerar vet jag inte om jag vill ha. Dagens i-landsproblem, helt enkelt.

Lyxigt värre

Idag äter jag färskravioli (spenat och ricotta) till middag, följt av jordgubbar (färska men köpes) och plommon. Varför? Jo, idag firas det att jag har skrivit på kontraktet. Om högst 6 månader är jag alltså klar med universitetslivet (för evigt!) och kan lämna det. Sen blir jag inkastad i jobbsökandets och etableringens underbara värld.

Appropå det. Min handledare såg lite tvivlande ut när han insåg att jag skulle jobba under 3½ av dessa 6 månader. Jag bemötte det hela med ett stort leende, hävdade att jag skulle jobba ”kvällar och helger”, samt att jag faktiskt verkligen bara ville vara färdig. Han sa att det var upp till mig. För att lugna honom lite mer påpekade jag att jag kommer att ha i princip två månader av ”redigering” utan att jobba. Sen så påpekade jag igen att jag ville bli färdig. Med ett stort leende. Tror att entusiasm smittar. 😀

Appropå jobb så ska jag nästan försöka blanda ihop uppsatsskrivandet (den experimentella delen) med jobbandet. Det borde kunna gå! 😀