Inför fältkursen

Imorgon har vi officiellt planerings-packningsmöte för fältkursen. Jag förbereder mig lite smått jag också. Jag kör tvättlass efter tvättlass i maskinen. Jag har kollat upp kladdkakerecept utan ägg (med hänsyn till allergiker) på internet för att muta folk att vi ska ha ett matlagnings-och-kontorsarbetesteam på vårt rullande arbetsschema. Då slipper vi ha långa och uttröttande arbetsdagar, sen en lång transport tillbaka till sovbaracken, och sen ställa oss och laga mat och göra kontorsarbete till väldigt sent på kvällen. Norgegruppen i år hade två stycken på hus- och kontorstjänst i roterande schema under sin fältskola. Fjolårets elever i Tyskland hade det inte. Gissa vilka som varit mest nöjda…? Utan mat i magen – inga stordåd, inget tålamod till att laga mat, och mer tillfällen till irritation. Har vi inte lärt oss det under historiens gång?

(Ja, jag håller klart fast vid att ingen berömd och driftig människa, oavsett kön – även om historiens gång visar på fler män av samhällsmässiga orsaker – skulle klara av att vara driftig utan ordentlig markservice. Jane Austen var inget undantag, enligt en dokumentär jag just sett igen på youtube. Då hon tagit upp skrivandet ordentligt och börjat få in pengar för det under senare delen av sitt liv skötte hennes syster markservicen. Tillsammans med någon tjänare, får man väl anta. Oj, det här blev en lång parantes – har kanske spenderat lite mycket tid i mitt eget huvud på sistone… Har nämligen isolerat mig rätt bra den gångna veckan och mest sett kostymdramer samt dokumentärer på youtube, allt för att förbereda inför fältkursens intensistet. Jag är ju uppenbarligen en sån som laddar upp energi genom att vara osocial. Nu har banne mig den här parantesen gjort sig förtjänt av ett eget stycke.)

Något annat som jag måste göra innan fältkursen är att se sista avsnittet av Game of Thrones. Det förtjänar också sitt eget stycke.

Sen tycker jag att det var lite kul att mina första sökord för kladdkakan var ”vegansk kladdkaka” och inte ”kladdkaka utan ägg”. Kladdkaka utan ägg gav betydligt fler kommentarer till recepten jag hittade. Det är nog egentligen mer logiskt att söka på ”utan ägg” än ”veganskt” när det kommer till äggallergi… Jag ska inte säga att det är ett modifierat veganskt recept när jag genomför kakbaket i Tyskland. Vissa av mina klasskompisar är lite… ska vi säga ”högljutt skeptiska” till vegetarianism. Jag tror det mest är för att försöka provocera, vilket är väldigt intressant, eftersom det egentligen inte frågas om varför jag är vegetarian, utan de bara lägger allt de nånsin tror om vegetarianer på mig. Har aldrig varit med om det tidigare. ”Nej, jag äter inte gräs. Inte heller bara sallad. Pannkakor innehåller inte kött, du behöver inte oroa dig för nån specialkost där. Om du vet att du måste ersätta kött med andra proteinkällor så får du inte näringsbrist. Speciellt inte om du dessutom äter ägg och mjölkprodukter och därmed får vitamin B12. Jag har bra blodvärden. Jag tror att du ska äta det du känner att du mår bra av att äta. Jag tänker inte tvinga dig till att sluta äta kött. (Tror att det är precis det de förväntar sig. I princip alla diskussioner om vegetarianism jag varit i har initierats av köttätare…) Jag tror inte på tvång. Jag har inte behövt ha de här diskussionerna till den här graden nånsin tidigare. Ni får mig att känna mig som en tonåring. Ni beter er som tonåringar. Det börjar gå mig på nerverna nu, så ja, ni lyckas med att provocera mig. Grattis. Och nej, jag äter fortfarande inte kött. Det gjorde jag däremot i tonåren, mest för att gå emot ”grupptrycket” att bli vegetarian.”

Ja. Detta inlägg är långt och innehåller rätt mycket rantings. Ber om ursäkt för detta, men det har varit smolk i min bägare i förväntningarna på fältkursen. Förhoppningsvis så tröttnar även de snart. Det är ju inte så nytt och konstigt längre. En eller annan hippie-kommentar tror jag faktiskt att jag klarar av, för det är mer jargong än uttröttande försvar för döva öron. Och det är ju inte så att jag tycker illa om dem på riktigt. Blir bara lite less ibland. Jargong däremot uppskattas – ett sätt att skratta åt sig själv minst lika mycket som åt andra.

Hahaaa! Ny idé: Lämna dem till att diskutera med varandra. Det har faktiskt fungerat förut, föga överraskande.

Annonser

4 kommentarer

Filed under Allmänna betraktelser

4 responses to “Inför fältkursen

  1. mamma

    Oj,oj, du verkar ha några riktiga fördomsfulla med till Tyskland… Bäst att verka i det tysta, gör god mat och när de fattar att det kan bli jättegott utan kött så kanske de törs utvidga sin trygghetszon. Det handlar ju inte om att leva på avkok av gräs och löv precis. Hoppas du får det trevligt trots allt i Tyskland, hör av dig när du kan.

  2. Jag skulle inte kalla det totalt fördomsfullt, utan snarare att gå direkt på offensiven. Mycket handlar nog om rädsla att bli tvingad till något, om man ska gå riktigt djupt in på det. Att laga vegetariskt till dem kommer därmed att bli ännu mer hotande. Tror mer på att dela upp kött och vegetariskt protein på olika tallrikar till maten, och så får alla ta vad de vill. Sist så tog alla av det vegetariska också. Jag tror dessutom på att låta dem diskutera sin egen övertygelse med varandra – tror inte att det egentligen har så mycket att göra med vegetarianism som med att återbekräfta gårdagens händelser. En för liten umgängeskrets på ett ställe gör att småsaker plötsligt blir stora affärer. Förhoppningsvis har många tagit tillvara på att vara lediga och fått lite ny input.

  3. mamma

    Jag tror du har rätt, separera maten och tar ändå alla av det veg så kan man ju undra why the fuss liksom?

  4. det är fint med långa paranteser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s