Nä, nu får det vara nog.

Har banne mig kreverat på den sista datauppgiften idag. Planen på att vara färdig innan måndag dog, då de sista tabellerna inte GÅR att passa in i vårt förhandsgjorda spreadsheet i excel om man inte mixtrar med datan (=informationen) tills vi inte vet om det är på riktigt eller inte. Har gjort 16 olika försök som har sparats, vet inte hur många som vi kasserade. Trots allt detta är själva kartorna och tillhörande tabeller helt okej, jag förstår dem och det verkar vara rätt sorts data, men UPPGIFTEN PASSAR INTE IHOP MED SIG SJÄLV! Så, en i gruppen (det är egentligen inte ett grupparbete, men programmet som behövs finns inte på skolans datorer, så vi sätter vår tillit till folk vars laptops inte dör av nästintill utdöda gratis-GIS-program….) går till läraren på måndag, vilket betyder att jag inte tänker skriva färdigt innan jag vet vad i helvete det är som pågår. Vi är två i gruppen som åker iväg på måndag. Tack världen för att jag inte kommer att få släppa skolan under tiden jag är i Umeå, som var tanken. Är så less.

Men det får banne mig vara nog med gnäll nu. Var ute på skogspromenad igår och kunde faktiskt gå omkring i linne ett tag, så varmt och soligt var det! (Humöret idag kan nog till kanske 15-20% förklaras med att det inte alls är lika fint väder nu…) Och jag ser framemot att få lite ny input, och komma tillbaka med ny energi! Och dessutom, det är bara en kurs, det är ingens liv som hänger på det, och det är inte ens som att det inte går att rätta till om det blir nåt fel. Det hela är bara ett kvitto på att jag har umgåtts i en för sluten cirkel, och att jag inte ska jobba med datorer på heltid (även om jag inom klassen börjar ha rykte om att jag kan med de små rackarna). Min plan på Nya Zealand känns fortfarande väldigt lockande. Ut och träffa folk, guidning och hantverk, hands-on experiences, så att när jag kommer att sitta vid en dator (vilket jag kommer att behöva göra, om inte hela västvärldens system kraschar inom min levnadstid, vilket jag ändå anser vara rätt otroligt…) så kommer jag veta att jag inte är fast där hela tiden. Då är det betydligt mer uthärdligt. Särskilt om man dessutom får betalt för det man gör! 😉

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Allmänna betraktelser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s