Rocker i själen – eller en argt feministisk iakttagelse

Igårkväll var något av en uppenbarelse. Jag och en del annat folk gick ut och skulle spela biljard och dart, så vi gick till en sports bar med en massa biljardbord. Det var nog tur att vi hade biljardborden, air hockey och en dart-tavla, klassiskt bra placerad precis vid baren där folk stod. (Visserligen hade de plastpilar, och inte i metall, men ändå.) Stället som sådant var inte trevligt. Köttmarknad med biljardbord. Det började gå mig och några till på nerverna, så vi ville gå. Som alltid när man är många tar det åratal, så jag gick utanför och tänkte vänta in de andra. Att stå utanför ett sånt ställe själv kändes som en Korkad Idé deLuxe, så jag ringde efter en kompis som gått på matjakt, och tänkte säga att vi var påväg nån annanstans.

Utanför ett dylikt ställe, om man är ensam tjej, trots att man har en telefon (som förvisso inte ger en svar på andra sidan luren), så är man en jäkla creep-magnet! Mitt humör blev inte alls bättre av faktumet att man fan inte får vara ifred från dryga äckel, trots att man inte ger ifrån sig nåt som helst tillgänglighetstecken och är sluskig som fan (hade inte brytt mig om att sätta i linser, tvätta eller borsta håret eller på något sätt göra min uppenbarelse det minsta civiliserad). Jävla fanskap! Och bara för att förtydliga: Det hela var egentligen ganska harmlöst, ingenting som var direkt hotfullt, men bara själva grejen att du verkar bli allmänt villebråd så snart du inte är omgiven av ditt gäng är så förbannat sjuk!! Det är dessutom helt sjukt att jag känner att jag måste förtydliga att ingen försökte våldta mig, eftersom det är tydligen det folk tänker på när man berättar om nåt sånt där. ”Det var ganska harmlöst”, javisst, men det är så jävulskt fucked up att det händer överhuvudtaget! Vem som helst ska kunna stå själv var som helst utan att känna sig utsatt och behöva, muntligt eller fysiskt, försvara sig, oavsett kön! Som det är nu, iallafall på såna ställen, så funkar det nog inte så för något av könen. Sjuk, sjuk värld.

När jag inte fick tag på Amanda, och hade fått mer än min beskärda del av mänskligt avskum, gick jag tillbaka in igen och krävde ilsket att vi skulle dra därifrån nu, om inte för tre timmar sen. Amanda hade dessutom precis kommit tillbaka alldeles innan jag gått ut och ringt efter henne… Vi tog oss därifrån lite snabbare än väntat, och jag fick ventilera min ilska över det där stället, och creeps i allmänhet, medan vi gick in mot stadskärnan igen.

Vi gick in på Industrien. En chillad rockbar, de hade precis haft en spelning med dubbla baskaggar i trumsetet, och höll på att rodda undan. Musiken var precis rätt grad av rockish. Folk var betydligt mer avslappnade. Balsam för min själ! Jag stod bara och njöt, kände hur all frustration smälte bort, och ack, så hemma jag kände mig! Måste ha gett intryck av att vara helt hög. Mina vänner konstaterade att so, you’re a rocker girl när jag upplyste dem om hur mycket mer mitt ställe detta var. Och ja, kanske det. Once a rocker, always a rocker? Även om det numera är lite mindre uttalat än tidigare.

Annonser

3 kommentarer

Filed under Livets skola

3 responses to “Rocker i själen – eller en argt feministisk iakttagelse

  1. *nick nick* total understanding 😉

  2. Mitt liv är lite för mycket utan någon form av rock och utom-hemma-aktivitet… me need utom-hemma-aktivitet, men minus creeps TACK!!!!!

  3. skönt att du hittade rätt till sist 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s