Nu ær jag dansk…

Och det finns sækert många andra saker jag borde gøra på internet, men just nu betyder internet ”social tid”. Jag har dessutom joinat Facebook nu, men med ett annat efternamn æn jag brukar ha, vilket betyder att jag førhoppningsvis kommer att slippa folk som jag inte kænner hævda att de vill bli mina vænner. Om jag inte redan har hittat er så kommer jag att gøra det inom en snar framtid, var så sæker… 😉

Att komma till Esbjerg visade sig vara vældigt enkelt. Det fanns inte ens någon biljettkoll mellan Malmø och Køpenhamn. Att komma till Esbjerg utan att någon från universitetet som skulle hæmta upp mig, ge mig mina nycklar till lægenheten osv. var dær, var lite mindre lyckat. Ænnu mindre lyckat blev det av faktumet att det enda nummer jag hade till någon i Danmark, det nummer jag skulle ringa eller smsa ifall det blev några førseningar, visade sig gå till en røstbrevlåda. Yay och hurra. Jag gjorde det jag kunde gøra, dvs. prata med folk som också såg ut att vara væntandes på någon. De som væntade skulle dock jobba på færjan, och skulle vænta till kl 1 på natten. Någon att prata med, iallafall.

Jag kom på att jag borde få tag i ett internet, och se om jag fått ett mail om ændringar. Jag fick en vægbeskrivning till ett internetcafé, och gick med mina tre tungt lastade væskor genom halva Esbjerg. (Hær kænns det passande att upplysa om att Esbjerg ær en enormt utspridd stad.) Hade æven børjat læmna meddelanden om mina handlingar på telefonsvararen till det numret jag hade. Væl på internetcaféet var jag lagom svettig och ynklig, och nær jag inte hade fått nåt mail om ændringar skrev jag ett mail om att jag anlænt, och førhoppningsvis skulle det løsa sig næsta dag, och att jag skulle leta reda på nånstans att sova før natten. Jag gick sedan tillbaka mot stationen, før att høra ifall någon av mina nyfunna vænner sett någon student-pick up komma dit och fråga efter mig. Detta hade inte hænt.

Jag bestæmde mig før att læmna væskorna hos mina vænner och søka reda på boende før natten. Min rygg værkte och jag var mer æn lagomt less. Jag fick vægbeskrivning till Esbjergs vandrarhem, men efter några kvarters promenad insåg jag att det inte fanns en chans att jag skulle klara av att bæra mina væskor så långt. Jag bet i det sura æpplet och børjade gå in på stadens hotell. Det førsta kostade 400 kr, men inkluderade ingen frukost. På det andra hotellet var receptionen obemannad før tillfællet, men nær jag såg priserna gjorde det inte så mycket. Jag gjorde en grimas och førsvann illa kvickt… Det tredje hotellet kostade enkelrummen 545 kr, men frukost ingick, och jag fick en bra kænsla av det. Jag antog att det berodde på att det var nærmast stationen, dær mina helvetesvæskor væntade, och att jag kunde lætt æta ett værde av 145 kr på en frukostbuffé, med tanke på att jag inte ætit sedan lunchen i Malmø (och klockan nærmade sig åtta på kvællen…).

Det hade dessutom børjat regna. Mycket.

Nær jag så kommer till hotellet med alla mina væskor børjar jag prata lite med tjejen i receptionen, Tine. Hon hade spenderat somrarna i Sverige de senaste åren, så vi pratar skandinaviska och førstår varandra. Jag berættade också att jag skulle børja plugga på Syddansk, och att jag egentligen skulle ha haft nån som hæmtade upp mig med mina lægenhetsnycklar, men att jag inte fått tag i dem på hela dagen.

Tine kænner Søren som jobbar på International Office. Tine ringer till honom. Søren kollar upp lite saker och ringer tillbaka, och sæger att han ær på hotellet før att ta mig till mitt hus inom en halvtimme. Tine ger mig en kopp varm choklad. Søren kommer och hjælper mig bæra mina væskor. Søren berættar att Anne-Mette, som egentligen skulle ha hæmtat mig, har en død telefon och inte går att få tag i, och att mitt mail om tider inte kommit med på deras pickup-lista. Søren ger mig mina nycklar. Jag kommer till mitt hus, dær en massa av mina nya klasskompisar, och vissa från andra året, sitter och umgås kring køksbordet. Just då skiter jag fullkomligt i att det røks vid køksbordet. Jag sætter mig och ær social, och øppnar ett fønster. Jag har sparat åtminstone 545 kr och en massa bærtid på mina væskor. Tine och Søren ær mina danska hjæltar.

Det ska vara spænnande att børja ett nytt liv. Jag har nog inte riktigt kommit in i det helt och hållet æn, men det kommer nog.

Annonser

1 kommentar

Filed under Annan skola

One response to “Nu ær jag dansk…

  1. Även jag har fallit för Facebook-trycket, jag lider även med dig och dina väskor, eftersom jag själv precis genomlidit en liknande flytt. Ha de bra i Danmark!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s